Redovisning mars 2010

Såhär blev mars då (usch):

SAMLADE EKONOMISKA TILLGÅNGAR per den 100301: 4 822,50 kr kontant samt två hyror undanstoppade långt från fogdens vetskap.

FASTA KOSTNADER 100301-100301: 5 519 kr

Hyra av lägenhet, ca 61 kvadratmeter: 4 623 kr.
Elräkning, månadsavi: 329 kr.
Kvartalsräkning, fast tfn 567 kr.

RÖRLIGA KOSTNADER 100301-100331: 5 634,50 kr

Matvaror: 1425 kr
Avokado, 0.7 kg 15 kr
Bananer, 0.9 kg 11,19 kr
Blodpudding 0.95 kg 10 kr
Blomkål, 1.48 kg 22,17 kr
Buljongtärningar, 32 st 28,50 kr
Böngroddar, konserv 2 st á 410 ml, 13,80 kr
Cashewnötter, jordnötter etc 1.75 kg 77,50 kr
Creme fraiche 0.9 liter 31,90 kr
Grädde, 1.0 liter 28 kr
Gräddfil, 1 liter 25,25 kr
Gula ärtor, torkade 1 kg 16,90 kr
Gurka 1,04 kg 10,44 kr
Havregryn, 6 kg 40 kr
Honungsmelon, 1.15 kg 13,80 kr
Jäst, 0.3 kg 7,80 kr
Kalkon, skivat pålägg 0.2 kg 21,50 kr
Kaviar, 0.17 kg 16,90 kr
Knäckebröd, 1,45 kg 27,80 kr
Laxpanetter, 2.1 kg 70 kr
Leverpastej, bredbar 0.2 kg 6,75 kr
Linfrö 1 kg 24,90 kr
Lök, gul 1.25 kg 9,18 kr
Makaroner 2 kg 20 kr
Mandariner 0.51 kg 10,15 kr
Mjölk, 18 liter 107,75 kr
Muskotnöt, malen 0.04 kg 14,95 kr
Musli, 1 kg 13,90 kr
Nudlar, 10 portioner 10 kr
Ost, 3.41 kg 136 kr
Paprika, 0.97 kg 34,66 kr
Pilsner, 6 st á 50 cl inklusive pant 19,90 kr
Pommes Frites, 0.9 kg 9,65 kr
Potatismjöl 0.5 kg 8,60 kr
Purjolök, 0.106 kg 3,70
Päron, 2.0 kg 19,90 kr
Småkakor, vikt ej noterad 20 kr
Smörgåsmargarin, 1 kg 19,96 kr
Spagetti, 4 kg 20 kr
Spiralpasta, 3 kg 28,30 kr
Te, ceylon 1 kg 78 kr
Tomater, färska, 2 kg 23,90 kr
Tomatkross, konserv 10 st á 0.4 kg, 44 kr
Torskfilé, fryst 2.8 kg 139 kr
Vaniljglass, 0.5 l, 9 kr
Vetekli, 1 kg 13,90 kr
Vetemjöl, 15 kg 49 kr
Ägg, 20 st 25 kr
Äpplen, 1.37 kg 16,44 kr

Hushållsvaror: 207 kr
Allrent 1.25 liter 22 kr
matlådor/frysförpackningar, 6 st 35 kr
Toalettpapper, 64 rullar (5.36 kg) 69,90 kr
Tvättmedel, kulör, 5.4 kg 69,90
Tändstickor, 8 pkt 10 kr

Katten: 95 kr
Kattleksak 3 kr
Kattsand, 20 kg 92 kr

Hygien, personvård: 230 kr
Ansiktskräm lilla Mannan (årsdagspresent) 60 kr
Bindor, 64 st 50 kr
Duschtvål, 1 liter 19,90 kr
Hudlotion, 0.75 liter 37,90 kr
Shampo, 2 liter 31,98 kr
Tandborstar, 8-pack 10 kr
Tandkräm, 3 st á 125 ml, 20 kr

Kläder: 100 kr
Bidrag till vårskor, lilla Mannan 100 kr

Mediciner, vård etc: 59 kr
Kosttillskott lilla Mannan, öljäst- och järntabletter 180 st 59 kr

Resor: 140 kr
Tågbiljetter Mannan 140 kr

Hemmet, möbler och utrustning: 14 kr
Skålar, 2 st små 10 kr
Toalettborste från småländskt möbelvaruhus 4 kr

Nöjen, fritid: 3 364,50 kr
Cider till påsk, 2 st á 50 cl, 4,5% inkl pant 32 kr
Donation till drift av Fattiga Riddares forum 50 kr
Dvd-film, 2 st till påskhelgen 99 kr
Födelsedagspeng lilla Mannan, istället för kläder 800 kr
Gitarrkurs vårterminen, lilla Mannan 1 550 kr
Kaffe på lokal, Mannan 20 kr
Kvällsmat ute, Mannan 41 kr
Månadspeng, lilla Mannan 550 kr
"Naturgodis" till påskhelgen 1.02 kg 79,50 kr
Pizza på lokal på årsdagen, lilla Mannan 100 kr
Tidningar, Mannan 2 st 43 kronor

Småavgifter: 26 kr
Porto, kopior på biblioteket, kortavgift,
girobetalningar etc. etc. 26 kr

SUMMA FÖRBRUKAT t.o.m. 100331: 11 158,50 kr.
INKOMSTER mars, barnbidrag etc : 2 323,00 kr

Saldo per 100331: 615 kr i kontanter, samt en hyra undanstoppad i reserv.


-------------------------------------------------------------------------------------------------

Mars är en av de dyraste månaderna för mig varje år. Inte bara för att den lilla Mannan fyller år, utan för att kvartalsräkningen för telefonen brukar komma samtidigt, även om det knappast är någon överraskning. Ja, jag har hemtelefonen kvar än, för jag gruvar mig över telefonbolagets välkända ovilja att släppa in mig som kund igen om jag säger upp telefonen nu när jag har betalningsanmärkningar. Som "ny" abonnent längre fram blir jag tvungen att lägga upp en deposition för att få något abonnemang, det rör sig då om 5000 kronor, och hur sannolikt är det att jag har den summan tillgänglig? Dessutom vill min dotter ha någon form av aktivitet för terminen, och det kostar också pengar vare sig det handlar om scouter eller som i vår, en kurs för att lära sig spela akustisk gitarr. Jag har även följt med henne och en kamrat till en konsert en kväll denna månad: hon hade sparat ihop till resa och biljett själv, men som jag inte var beredd att släppa två nybakade femtonåringar ensamma till grannstaden fick jag vackert följa med dem dit efter jobbet, äta i gatukök under tiden och sedan eskortera damerna hem i vårnatten. Vilken tråkig mor jag är... och vad dyrt det är att ha barn. Hon har fått en högre månadspeng nu också, 550 kronor mot att hon köper kläder själv, och jag ska bidra med extrapengar vid inköp av dyrare plagg som jackor och skor. Hon måste lära sig, oavsett hur jag har det med inkomsterna. Å andra sidan heter det nog "barnbidrag" för att det verkligen SKA gå till barnens behov, och inte till mat eller hyra...

På matfronten har jag tagit i riktigt rejält och köpt på mig mer av torsk, ost, mjöl, pasta, nötter och te än vi kan förbruka på ett par månader. Detta eftersom priserna var bra, och jag brukar tjäna på att ha ett litet "lager" av vissa grejer hemma. Kattsand, tvättmedel och mitt numera berömda toapapper är också samlarobjekt vid lågpris. Summa summarum: jag är en hamster. Just nu är det min räddning, för de 615 kronorna kontant ska räcka en dryg vecka innan nästa inkomst dyker upp på mitt konto. Nog om det ikväll, dock, jag berättar efterhand hur det går för mig. Huvudsaken är att jag slipper bli helt utan pengar.

Å en till...!

..för nu frossar jag mitt i fastetiden!

Äh, vi tar väl en till, va? Mera allsång...

...i vardagsrummet, sen ska jag och min korg med istoppad plastpåse ta en repa ut i vårsolen och plocka lite pantburkar :) bara för att det är fredag och snön äntligen är på väg bort.

Mannan sjunger allsång hemma i vardagsrummet. Högt! Grannarna bankar i väggen...

...för nu ska nästa hyresavi snart betalas in, och hyresvärden vill ha sextio kronor till av mig varje månad från och med nu. Nästa hyreshöjning kommer redan till årsskiftet. På knappt nio år har min hyra brakat iväg med tusenlappen, och jag har inte bytt boende, nejdå, jag betalar tusen kronor mer idag för samma lägenhet som jag har hyrt i mer än nio år nu... så nu vore det bra om Försäkringskassan kunde bestämma sig för om jag ska få något bostadsbidrag eller inte, så jag kan börja räkna på hur jag ska klara hyran i sommar också. En dag i taget, en månad i taget. Rätt vad det är kommer jag vara en gammal Manna, och då får staten lösa slutförvaringen av mig. Det ser jag fram emot!

Fakta om skuldsanering och behov av lagändringar, FAQ

"Såvida inte samhället lyckas med att avskaffa arbetslöshet, sjukdom, skilsmässor, dödsfall, bristande socialt stöd och möjligen vissa personliga egenheter som godtrogenhet eller ointresse för ekonomi, är överskuldsättning som fenomen här för att stanna. Kreditsamhället är här för att stanna men leder ibland till överskuldsättning. Detta betyder inte att överskuldsättningen inte kan begränsas, visst kan den det. Men det innebär att samhället måste kunna hantera den överskuldsättning som faktiskt förekommer. Att avfärda överskuldsättningen som ett problem för ett fåtal förlorade själar fungerar inte. Samhället har mycket att vinna på att erkänna de omfattande negativa konsekvenserna av överskuldsättning och att försöka mildra dess konsekvenser. Förutom att det minimerar det mänskliga lidandet
för den överskuldsatte leder det till vinster för samhället och borgenärerna."

Källa: Kronofogdemyndigheten, "Alla vill göra rätt för sig", sid 67


- Vad är en skuldsanering?

"Skuldsanering, sanering av en privatpersons skulder vilket vanligtvis innebär bl.a. att den skuldsatte genom en avbetalningsplan får leva på existensminimum under visst antal år."

Källa: NE


"En ansökan om skuldsanering ska lämnas direkt till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten fattar beslut om skuldsanering och kan bevilja skuldsanering även om en eller flera fordringsägare (så kallade borgenärer) är emot det. Kronofogdemyndigheten kan även fatta beslut om att ändra och upphäva ett beslut om skuldsanering."

Källa: Sveriges Domstolar


- Vem kan få skuldsanering?

"Du kan få skuldsanering om

• du är så svårt skuldsatt att du inte på något sätt kommer att kunna betala dina skulder på många år (s.k. kvalificerad insolvens).
• det är skäligt med hänsyn till dina personliga och ekonomiska förhållanden.
• du är folkbokförd i Sverige.

Du får inte ha pågående näringsförbud.

Du kan i princip bara få skuldsanering en gång.

Är du näringsidkare måste din verksamhet vara liten och det mesta av dina inkomster ska komma från annat håll."

Källa: Kronofogdemyndigheten


- Hur uppstår överskuldsättning?

"I en studie som TNS Gallup genomfört har flertalet orsaker till överskuldsättning identifierats. Det går inte att peka ut grupper eller beteenden som är typiska när det gäller överskuldsättning. Utan det är först när flera faktorer samverkar med varandra som problem med överskuldsättning kan uppstå.

Faktorer som kan leda till överskuldsättning:

•Traumatiska händelser
•Systemet (skyddsnät och institutioner)
•Individens kunskaper om ekonomi
•Individens sociala nätverk
•Individens ekonomi
•Personlighet
•Individens hälsotillstånd
•Individens arbetsförmåga"

Källa: Kronofogdemyndigheten

- Vilka inkomster har de som får skuldsanering?




35,2% av de som beviljades skuldsanering under 2009 levde på sjukersättning.
16% var ålderspensionärer.
Endast 29,8% försörjde sig genom inkomst av tjänst.



Av de överskuldsatta som beviljades skuldsanering under 2009 förväntades 35,4% kunna betala noll procent av sina skulder under skuldsaneringstiden. 31,8% förväntades kunna betala tillbaka mer än tjugo procent av sin skuldbörda.


Källa: Mathias Månsson, controller, Kronofogdemyndigheten



- Varför vill man ändra lagen, så att överskuldsatta ges bättre möjlighet till skuldsanering?

"Idag finns över 400 000 överskuldsatta människor i landet och många av dessa mår dåligt. Överskuldsättningen bedöms leda till kostnader för sjukvård och produktionsbortfall som beräknas kosta samhället 30-50 miljarder kronor per år."

Källa: Kronofogdemyndigheten

"De som ansöker om skuldsanering är i behov av att få sina skulder slutligt reglerade. Många har varit överskuldsatta under lång tid och har skulder som de aldrig kommer att kunna betala. Vi tror att människor med överskuldsättning många gånger hamnar i andra typer av problem; sjukdom, långvarig arbetslöshet och ett utanförskap, då de ofta saknar nätverk. Det är en personlig tragedi för den som drabbas och dennes familj, men också en samhällsekonomisk förlust."

Källa: SvD artikel 2007-07-09, "Skuldsanering måste gå mycket snabbare" av Anna-Carin G Åström, chef för Skuldsanering, samt Eva Liedström Adler, Rikskronofogde

"I Kronofogdens rapport 2008:1 "Alla vill göra rätt för sig" ... tydliga effekter av överskuldsättning bland gäldenärer. Gäldenärer har generellt sett 35 procent lägre hälsovärden än normalbefolkningen. Skuldsättningen leder till ett socialt utanförskap."

Källa: Kronofogdemyndigheten

"Över 130 000 skuldsatta skulle kunna beviljas skuldsanering om de bara sökte."

Källa: Kronofogdemyndigheten i SvD, artikel "Krav på effektivare skuldsanering", 2009-01-05.


- Hur ser historiken kring lagstiftningen ut?

Lagen om skuldsanering för överskuldsatta kom till 1994, och uppdaterades senast år 2006. Syftet med lagen om skuldsanering är "att ge svårt skuldsatta människor en möjlighet att lösa sina ekonomiska problem och därigenom få en chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv." Man ansåg även att "Lagen ska verka förebyggande genom att kreditprövningarna blir noggrannare. Borgenärerna ska få åtminstone en del av sina fordringar betalda." Uppdateringen år 2006 gjordes då kraven på den överskuldsatte bland annat innebar att man på egen hand måste ha försökt komma till uppgörelse med sina borgenärer, vilket var ett hinder för många. Tillräckligt många skuldsatta beviljades inte skuldsanering, varför lagen omarbetades. År 2003 beviljades 1231 personer inledande av skuldsanering, 2007 var det totalt 2456 personer, och under 2009 beviljades totalt 4021 personer inledande av skuldsanering.





Statistik ifrån Kronofogdemyndigheten 2010-03-22. Tack till Ulrika Ring på Fattiga Riddares forum och Insolvens Stockholm samt Mathias Månsson, controller, Kronofogdemyndigheten.





- Vad ligger till grund för en ny ändring av skuldsaneringslagen?

Utredning "Vägen tillbaka för överskuldsatta" SOU 2008:82

"Utredaren Jan Ertsborn har haft i uppdrag att lämna förslag om skuldnedsättning för överskuldsatta företagare med personligt ansvar för företagets skulder, samt undersöka varför privatpersoner som är så skuldsatta att de inom överskådlig framtid inte kan betala sina skulder inte söker (eller inte beviljas) skuldsanering.

I betänkandet föreslår Jan Ertsborn att skuldsaneringsinstitutet mer ska anpassas efter de överskuldsattas förutsättningar. Näringsverksamhet i vilken den skuldsatte har varit engagerad ska även i fortsättningen som regel vara avvecklad innan skuldsanering blir aktuell. Förslaget innebär emellertid bland annat att skuldsanering inte längre ska vara utesluten bara för att skulderna är nya. En annan nyhet är att skuldsanering ska kunna beviljas trots att det är osäkert om gäldenärens betalningssvårigheter är permanenta. Dessutom föreslås att den betalningsperiod som bestäms vid skuldsaneringen kortas från fem år till tre år."

Källa: Regeringskansliet


- Ursprungliga förslag ifrån Insolvensutredningen:

"Förslagen innebär ändringar i skuldsaneringslagen:

•skulderna behöver inte vara lika gamla som idag.
•tiden det tar att sanera skulderna kortas till 3 år.
•Bedömningen av gäldenärens framtida ekonomiska situation kommer att göras över en femårsperiod. I dag sträcker sig den ekonomiska prognosen över en tioårsperiod.
Kronofogden välkomnar förslagen om skuldsanering då de är i linje med de förslag som myndigheten tidigare lämnat till utredningen.

- Förslaget kommer att innebära ett utökat behov av resurser som innebär ökade kostnader för myndigheten då antalet ansökningar ökar, säger Anna-Carin Gustafsson Åström, chef för skuldsaneringen. Vår prognos pekar på minst en fördubbling av antalet ansökningar, från dagens cirka 7000 ansökningar till mellan 13 000 och 26 000per år.

- Det här är en bra början, men man behöver även se över andra lösningar för att komma tillrätta med överskuldsättningsproblematiken, säger Eva Liedström Adler rikskronofogde. Vi har föreslagit att även små ensamföretagare ska kunna söka skuldsanering om de bedriver en "enklare" verksamhet. Vi föreslår även man ser över möjligheterna till preventiva åtgärder, till exempel att använda lösningar som absolut preskription, räntetak när en skuld registreras i kronofogdens register och att kapitalet i skulden avräknas före avgifter och räntor."

Källa: Kronofogdemyndigheten


- Fungerar skuldsanering, eller fortsätter folk skuldsätta sig även efteråt?

"Drygt 4 000 personer beviljades skuldsanering under 2009 vilket är en ökning med nio procent jämfört med året innan. Att de flesta som får skuldsanering blir skuldfria och återfår balansen i sin ekonomi är också en trend som hållit i sig. Relativt få återkommer med nya skulder hos Kronofogden. Det är nära 95 procent klarar sin skuldsanering.

— Kronofogden har de senaste åren arbetat för att vår handläggning ska vara enklare och lättare att förstå, säger Anna-Carin Gustafsson Åström. Vi försöker att ha fler muntliga kontakter med den skuldsatte under handläggningens gång och har fördjupat dialogen med fordringsägaren.
Det är viktigt att en skuldsanering har den rehabiliterande effekt som lagstiftaren har tänkt sig. Både genom att lagen når ut till fler och att det faktiskt leder till en lösning på de ekonomiska problemen."

Källa: Kronofogdemyndigheten


"...har vi inom skuldsaneringen valt att mäta hållbarheten genom att undersöka hur stor andel av de som beviljas skuldsanering som återkommit med skulder i Kronofogdens register två år efter skuldsaneringsbeslutet. Vi har genomfört tre undersökningar, 2007 (avseende de som fått skuldsanering 2005), 2008 (de som fått skuldsanering 2006), och 2009 (de som fått skuldsanering 2007). Undersökningarna, som baseras på ett slumpmässigt urval, visar följande:

Av de som fick skuldsanering 2005 hade 11,5% återkommit med skulder två år senare.Av de som fick skuldsanering 2006 hade 5% återkommit med skulder två årsenare. Av de som fick skuldsanering 2007 hade 6,5% återkommit två år senare."

Källa: Mathias Månsson, controller, Kronofogdemyndigheten (kronofogdemyndigheten@kronofogden.se), i svar på frågor om statistik kring skuldsanering, ställda av Ulrika Ring, Fattiga Riddares forum och Insolvens Stockholm (ulrika.ring@insolvensstockholm.se)



Pingat på intressant.se och twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, skulder, skuldsanering, Fattiga Riddare, skuldsanering 3 år, överskuldsättning, insolvensutredningen, lag om skuldsanering, utanförskap,

Häng dom HÖGT!

Jaa, jag fick ro att städa hemma idag då... funkar inte när man är arg, jag har sparkat dammsugaren så många gånger nu att den behöver vila sig från mig ett par timmar.

Om tre dagar, alltså den 23 mars, ska justitiedepartementet under ledning av Beatrice Ask presentera en proposition gällande ändringar av skuldsaneringslagen, tror jag. Eller så ska hon presentera något helt annat. Vi som har skulder hos Kronofogden kanske måste börja bära dumstrut när vi ska vistas på offentlig plats? Oavsett att Fredrik försöker släta över i efterhand har det släpat sig ut nu, liket i garderoben, och Gud ska veta att det stinker. Vissa av oss ska skämmas!!!

Mandatperiodens sämsta idé skriver Sanna Rayman i söndagens SVD. Jag håller med.

Man kan hantera det med humor , eller försöka iallafall. Eller man kan snegla på sin filmhylla och tänka "vad skulle Clint ha gort i det här läget?"



I vilket fall känns det inte tryggt att veta att man tillhör en grupp i samhället som är så illa sedd som vi överskuldsatta faktiskt är. Senast nu i veckan fick jag veta att jag är ett snyltaräckel , läs kommentarerna så får du se. Hanne Kjöller på DN tycker att jag ska äta mina nudlar och hålla käften. Bengt-Erik som kommenterar hos Eva tycker inte att jag och dottern ska få äta ost eller använda balsam när vi duschar.

Med risk för att någon tycker jag är för öppet röd idag, det finns vissa som anar hur det ser ut och så finns det vissa som VET hur det ser ut i verkligheten, för oss som lever med eländet varje dag. Men vad hjälper det, och vad hjälper det att det kanske blir en förändring efter valet? Det kanske inte blir någon förändring efter valet, och jag vet inte om jag lever fram till valet, för får Beatrice Ask fortsätta lär jag nog bli lynchad långt före september.

Ett tillägg, sent en lördag kväll: Admin på Fattiga Riddares forum ger mig en korrekt siffra för antalet svenskar med betalningsanmärkningar. 487 046 personer!

Tack, Tony!


Pingat på intressant.se och Twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, pengar, Valet 2010, Beatrice Ask

Lisa för själen

...eller en Monica för själen, i alla fall.



Och med det ska Mannan ta helg, och vill önska er alla en fin afton.
Utan senapsmackor, för barnbidraget kom idag.

Svartjobb, sista sämsta utvägen

Onsdagsbloggarna skriver idag om svartjobb, efter att ett par av våra läsare skickat in sina berättelser om hur de verkar i den svarta sektorn för att kunna överleva med sin skuldbörda.

Jag vill vara tydlig med att jag på inga villkor ser svartjobb som en bra väg till försörjning. Jag tycker att man som arbetsgivare ska betala vad det kostar att ha folk anställda, med försäkringar och allt, och jag tycker att man som anställd ska sätta värde på att ha ett arbete som ger inte bara lön, utan också försäkringar och pension... och så ska jag i samma andetag erkänna, att fast jag själv vägrar svartjobb sen min dotter föddes för femton år sen, så dömer jag ingen som tar ett sådant anbud. Fel enligt mig, men jag dömer inte, jag skvallrar inte för Skattemyndigheten om jag ser eller hör nåt, och de gånger jag blivit erbjuden svartjobb har jag bara lugnt och stilla tackat nej och gått vidare. Fel för mig kan vara rätt för en annan, och så länge ingen blir skadad och alla tar ansvar för sig själva, sätter jag mig inte till doms över någon.

En ny avhandling, "Illegal yet Licit. Justifying Informal Purchases of Work in Contemporary Sweden" ifrån Stockholms Universitet, skriven av Lotta Björklund Larsen vid Socialantropologiska institutionen, ska enligt uppgift ge en bra bild av hur vi svenskar ser på svartarbete i dagens Sverige. Jag har inte läst avhandlingen än, men citerar ur en artikel som hunnit publiceras om den:

"Trots att många i undersökningen sa sig ha tilltro till det svenska välfärdssamhället, så finns det samhälleliga flaskhalsar och förhållanden som inte anses rättvisa och därför kan lagen överträdas".

Med andra ord: trots att många av oss tycker systemet fungerar, kan vi se att det förekommer "fel" och orättvisor i systemet, och det gör att vi rent moraliskt kan anse oss ha tillstånd att överträda gällande regler.

Att man som överskuldsatt "väljer" svartjobb, kan alltså förklaras med att man anser sig orättvist behandlad, och då kan man rättfärdiga att man tar till ojusta metoder själv, är det vad som avses med ovanstående?
För jag kan tänka mig att nyansera den bilden en aning.

Folk tar svartjobb för att man med betalningsanmärkningar har svårt att behålla sina arbeten eller få nytt arbete om/när man blir arbetslös. Inte bara på grund av anmärkningarna som man inte får ha i vissa yrken, utan ofta på grund av att arbetsgivare hellre väljer en människa med alla tänder kvar, än en överskuldsatt med luckor i garnityret. Det SYNS utanpå människan att man har dålig ekonomi, och man blir bemött därefter.

Folk tar svartjobb för att de i mångt och mycket är hänvisade till att söka jobb på arbetsmarknad B, alltså inte på de bolag som är skötsamma och ger sina anställda vettiga löner och andra förmåner, utan på de bolag som är mindre skötsamma. Typexemplet i mitt län är callcenterbranschen, som anställer illa etablerade ungdomar till rena provisionslöner, och där är kvalificerade och vita jobb med fast timlön och betalda arbetsgivaravgifter ganska sällsynta fenomen. En annan bransch med samma enorma aptit på marginaliserade människor är den för Hushållsnära Tjänster. RUT-avdraget hjälper inte hela vägen, man får fortfarande mest jobb om man INTE frågar efter kollektivavtal eller vem på kontoret som ska ha a-skattsedeln. Nämnde jag bemanningsföretagen?

Folk tar svartjobb för att de efter utmätning på lönen får för lite pengar kvar, så kallat "normalbelopp" att klara sitt dagliga leverne på.

Människor på marginalen är tacksamma offer för den som vill tjäna en slant på andras arbete, utan att betala för att den anställde ska få del av trygghetssystemen. Jag vägrar ställa upp, men det finns alltid någon annan som är beredd att göra precis vad som helst för att kunna betala sin hyra och sätta mat på bordet åt sina barn. Det vet företagen, det vet företagarna. Så är det verkligen en fråga om bara den svartarbetande individens moral, Lotta?


Andra onsdagsbloggare, varav de flesta också skriver om svartjobb idag:


Insolvens Stockholm
Nollkoll
ProjektPåRiktigt
Ljuramannen
Affes Blogg
Att göra rätt för sig
Dwights13
Inspirerar Inspirationen
Johnny Rocker
Autodidact
Obestånd
Skuldsatt
NoCash is my name
Villerider



Pingat på Intressant.se och Twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om utslagning, svartjobb, RUT-avdraget, val 2010, ekonomiska svårigheter, skattebetalare, försörjning

Mitt älskade toapapper. "Frihet kostar pengar", till Kent Persson (m) och replik till Eva Hillén Ahlström (s).

Kent Persson vill debattera. Vågar han det, han som är moderat, eller tänker han kasta ur sig något vasst uttalande och sedan springa och gömma sig?

Jag läser Eva Hillén Ahlströms blogginlägg "Frihet kostar pengar". Hon är socialarbetare och ser från sin front hur rörelsefriheten för människor med ekonomiska problem skärs ner till ett ingenting. Jag tänkte komplettera med den ensamstående förälderns perspektiv på samma fråga, frihet i relation till pengar, med fokus på toapapper. Kan man blogga om toapapper? Egentligen är toapappret sekundärt, en symbol. Det handlar i grunden om konsumtion, om möjligheten att konsumera och möjligheten att i någon mån kunna välja vad man konsumerar.

Swedbank lider av ett ganska skamfilat rykte efter allt för vådliga eskapader i Baltikum, men nu ska de för första gången på flera år få en, säger en enda, poäng av mig. Deras institut för privatekonomi slår idag fast att ensamma föräldrar inte har hängt med ekonomiskt under de senaste femton åren. Nähä?

DN, E24, Aftonbladet

"Underhållsstödet, barnbidraget och bostadsbidraget har inte hängt med inflationen. Därför är de ensamstående föräldrarna de senaste 15 årens förlorare. Det rör sig om flera tusenlappar i månaden" (Aftonbladet)

"Trebarnsfamiljen med två sammanboende föräldrar har exempelvis dragit ifrån med 7 000 kronor i månaden jämfört med den ensamstående föräldern." (DN)

Hur kommer det sig att en bank med sina enorma resurser behöver så lång tid på sig att slå fast det som vi ensamstående mammor i mitt trapphus visste för nästan nio år sedan, att pengarna inte räcker till oavsett dessa bidrag man var och fortfarande är så väldigt beroende av?

Barnbidrag, underhållsbidrag, bostadsbidrag. Socialbidrag. A-kassa. Sjukbidrag. Pension.

Kanske är vi ett bidragsberoende folk, men

må den som är utan synd kasta den första stenen.

Visa mig den höginkomsttagare som nekar till att ta emot barnbidrag? Eller den höginkomsttagare som nekar till att göra avdrag för sin piga, bara för att man har råd ändå?

Jag minns när jag och lilla Mannan var på väg upp till vår lägenhet på fjärde plan, och mötte I. från trean som stod och pratade med E. från tvåan. Tre ensamstående morsor i slitna kläder med hemklippt hår, tre snoriga hemklippta ungar, två droppande soppåsar och en otymplig bal toapapper inklämd under min arm på väg hem ifrån storköpet. Och så det igenkännande flinet från de två andra kvinnorna när jag kom klivande upp för trappstegen, genomsvettig men triumferande glad med mitt toapappersfynd.
-Jaså, jaa, då vet man vart man ska ringa på nästa gång det tar slut då, sa de, och skämtsamt eller inte var E:s dotter emellanåt tvungen att gå upp till oss på fyran och ringa på dörren, för mamma pluggade och studielån ger ingen stabil konsumtionsnivå. Ibland var det toapapper, ibland var det mjölk. Toapappret var på sitt sätt roligast, för det var en ganska känslig och därtill gravallvarlig sexåring som ringde på och ville låna.
- Mamma glömde köpa nu igen, sa tösen och tyckte nog att jag skulle skynda mig, för det var så hon stod och steppade litetgrann där i dörren medan jag grävde rätt på en rulle åt henne. Sen tog hon trapporna ner till sin mamma i två snabba skutt, för det var alltid bråttom. Och jag glömmer nog aldrig när jag mötte E. i trappan och hon berättade att hon hittat en halv rulle toapapper inklämd bakom elementet i badrummet när hon städade. Där hade hennes dotter gömt undan, att ha i nödfall om nu mamma även i fortsättningen tänkte glömma att köpa toapapper ibland.

"Mamma glömde köpa nu igen". Jo, det där har man ju sagt till sin lilla Manna några gånger. När matpengarna varit slut helt och hållet, och man inte kunnat köpa flingor eller gurka eller något annat gott hon önskat sig. När det varit tre-fyra dagar kvar till barnbidraget och man inte kunnat köpa hem mer än bara mjölken. När man varit inne i någon av de många och långa perioder som arbetslös eller sjuk, och valt att gå och handla efter det att man lämnat lilla Mannan på dagis eller till skolan, för att slippa ta henne med sig in i affären. Ungar har nämligen en fenomenal förmåga att komma ihåg saker, som att mamma "glömt" köpa grönsaker eller hårbalsam eller kakao till varm choklad till utflykten med sexårsgruppen, eller något annat som i små Mannors världar kan vara ganska bra att ha. Och jag har lånat av grannar liksom de har lånat av mig, alltifrån tvättmedel till kattmat eller någon deciliter socker när det fattats, men sedan några år tillbaka lånar jag inte alls, för jag är rädd att inte kunna ge tillbaka, för marginalerna är borta totalt. Inte ens om jag hade en riktig lön skulle jag våga låna av någon annan, för skammen att inte kunna betala tillbaka är för stor om det så bara gäller lite förbrukningsvaror. Så när jag köper mitt toapapper, är det för att det är billigt och inte för något annat. Jag struntar i vilken affär det säljs i, vilken färg det har, om det är rent kring balpallen eller om det är halvdålig kvalitet på papperet. Det enda jag bryr mig om är kilopriset, för det avgör om jag behöver det eller inte. Över tjugo kronor kilot kan jag inte betala, där går smärtgränsen. Samma gräns för kött och charkprodukter går vid femtio kronor kilot, för fisk vid sextio kronor kilot, för ost vid fyrtio kronor kilot, för grönsaker och frukt vid tjugofem kronor kilot som högst. För mjölk kan jag inte betala mer än sex och femtio litern, schampot får kosta maximalt en tjuga per liter, bindor maximalt en krona per styck för vi är två här hemma som envisas med att blöda varenda månad, och jag måste vakta varje krona. Vad får du för varor för dessa priser? Vilka butiker kan du handla i, och vilken kvalitet får du? Hur påverkar det din hälsa att aldrig ha råd med rena köttbitar, aldrig stek eller biff, alltid korv, korv, korv när köttfärsen nu sällan går att köpa för mindre än sextio kronor kilot ens på billighetsladan? Är det frihet?

Jag är litet sur ikväll. Eller väldigt sur om jag ska vara ärlig. Skulle köpa mitt toapper på lunchen idag, för en av de närmaste köpladorna annonserar om 64-pack toarullar för 59 kronor, vilket är riktigt bra då varje rulle väger 78 gram exklusive hylsa (räkna själv, Kent). Tyvärr var balarna slut när jag kom till affären, för det är visst fler än Mannorna i miljonprogramsområdet som behöver gå på toa varje dag. Det är så surt, för hade jag fått tag på en bal hade jag sparat tjugofem kronor jämfört med ordinarie pris, och tjugofem kronor är fyra liter mjölk i samma butik... Jag lär gå dit imorgon igen för att se om de fått in mer, och på torsdag, och på fredag, och om någon ser mig i butiken under helgen irrande som en osalig ande så beror det på att jag fortfarande inte gett upp hoppet om att kunna förbättra min egen ekonomiska situation genom att konsumera så billigt som möjligt. Är det vad (m) menar med "frihet"?

Livet på en pinne för ensamstående föräldrar. Ordet är frihet.
Vi är inte fria att välja ens vilket toapapper vi ska köpa.
Våra barn är inte fria att välja andra föräldrar när vi har svårt att försörja dem.

- Höj barnbidragen, underhållsbidragen och bostadsbidragen NU!



Pingat på intressant.se och twingly.com


Läs även andra bloggares åsikter om veckans bloggdebatt, frihet, konsumera, ensamstående förälder, bidrag

Råttor & Rep. Från Svenska Dagbladets seriesida...

Jag har ingen aning om vad jag får eller inte får avbilda och sätta ut här, men vill chansa på att visa upp Jan Berglins fantastiska jobb i dagens Svenska Dagbladet, Berglins Gubbar som vi hittar i Kulturdelen. Gubbarna ges emellanåt ut i bokform, och är värda varenda krona de kostar.

Om du har svårt att se bilden, klicka på den.

Om SvD eller möjligtvis herr eller fru Berglin har något emot saken, får ni gärna maila mig så tar jag bort bilden. Mailadress hittar ni i så fall till höger.

//Mannan

Mammerier

Ännu en vecka avklarad. Femte, snart sjätte veckan helt utan nikotin, och jag lever ändå. Det får man väl lägga till listan över enkla glädjeämnen, direkt efter noteringen om veckans fynd: blodpudding för en femma paketet, och fiskpanetter för 33,50/kilo. Och när jag matade frysen med panetterna hittade jag två frysta kycklingfiléer i en påse längst in, och dessa har jag nu med Herrens hjälp och en massa lök, morötter, bönor, tomatpuré och vatten omvandlat till fyra liter matig soppa. Jag börjar bli väldigt bra på att spä ut saker. Den lilla Mannan åt av soppan utan att knota, med kyckling och allt, med nybakat bröd till och hembakt blåbärspaj till efterrätt, utan pulverstinn sås men med mjölk till, och det var gott det också. Så kan mamma Manna vila på aftonen den sjunde dagen, när långpasset i köket är över och det bara gäller att få sova så det går att få något gjort på jobbet imorgon också.

Och jag blir lite full i skratt ibland, när jag står där vid spisen och slamrar med grytorna. Först steker jag lökringar, och då kommer den lilla Mannan tassande från vardagsrummet och undrar
- Vad blir det för mat ikväll? När är det klart?
Och en liten stund senare när löken är klar lägger jag strimlad kycklingfilé i stekpannan, och då kommer katten tassande från vardagsrummet och undrar
- Mjaaaau?
Samma frågor på två olika språk, samma svar.
- Om en timme eller så. Låt mig vara ifred en stund nu.
Och med det får de låta sig nöja till dess maten står på bordet.

Och så har den lilla Mannan fyllt femton år i veckan som varit, och jag hade en sur och motvalls och besvärlig unge i flera dagar, och så kom till sist den fråga som förklarade alltihop, när jag som öm moder var färdig att bunta ihop ungen och sälja henne till någon barnlös getfarmare i Pakistan.
- Har pappa ringt till dig?
Och det hade han naturligtvis inte gjort, och han har inte hört av sig till henne än, fast födelsedagen är över och en liten Mannas hjärta gått itu. För pappa Manna har missbruksproblem och just nu är han förmodligen inte pratbar, och jag kan inte göra något åt det. Det jag kan hoppas på är att han klarnar till och söker hjälp en dag, och blir nykter och drogfri så han kan börja bygga upp en fungerande relation till lilla Mannan, bättre sent än aldrig. Så kan han kanske bli en bra morfar istället, fast han varit en ganska lusig pappa såhär långt. Så var det med hans egen far, han som söp bort gård, hustru och tre halvstora barn, och som sedan blev nykter och kunde ta livet tillbaka vid över femtio års ålder. Han är en skapligt bra farfar idag och han ringde faktiskt lilla Mannan och gratulerade på årsdagen. Det är jag hjärtinnerligen glad för, för det ger hopp om livet. Man måste räkna sina glädjeämnen även om de är få och små, och fungerar inget annat får man väl spä ut dem också.

Ingen kommer undan politiken

Idag gläds jag över att Ulrika Ring får lite väl förtjänt uppmärksamhet för sitt hårda arbete med att om och om igen förklara det orimliga i dagens svenska insolvenspolitik, eller snarare brist på insolvenspolitik.

Se Eva Hillén Ahlströms blogg. Riktigt trevlig läsning.

Och till dig Ulrika, en liten låt jag tänker spela medan jag kör stora lördagsstädningen. Solen skiner idag, så nu syns dammråttorna igen...

Lyxfällan, de alternativa avsnitten. Inte för den känslige.

Dags att visa en annan sida av Mannan. Jag är inte bara överskuldsatt, jag är filmintresserad också. Känner du igen den här texten??

Well I don't know why I came here tonight,
I got the feeling that something ain't right,
I'm so scared in case I fall off my chair,
And I'm wondering how I'll get down the stairs,
Clowns to the left of me,
Jokers to the right, here I am,
Stuck in the middle with you.

"Stuck in the Middle With You" av Stealers Wheel. Låten som Michael Madsen dansar till i en av filmhistoriens mest osannolika tortyrscener, hämtad ur Tarantinos "Reservoir Dogs" . Madsen stuffar runt med en rakkniv i handen, låter sig fångas av musiken och njuter av ögonblicket, och så njuter han ännu litet mer sekunden senare då han använder kniven och skär av en man högra örat. Man ser inget när kameran drar sig åt sidan, men man hör och det räcker. Filmen gjorde mycket riktigt braksuccé. För ett år sedan valde Lyxfällan att göra reklam för sig med draghjälp av den filmen. Man producerade en blek kopia på en inledande scen , men jag väntar fortfarande på att programledarna ska ta steget fullt ut och kopiera tortyrdansen. Kanske får vi snart se Mathias Andersson svansa runt i vit skjorta och kostymbyxor med en rakkniv i handen, kring en överskuldsatt svensk som sitter fastbunden på en stol? Allt för tittarna, eller vad säger ni?

Nu är jag inte riktigt representativ för de tittare Lyxfällans producenter vill nå, när de sjösätter ännu en säsong av programmet. Jag har visserligen intresse för och erfarenhet av skulder och överskuldsättning, men jag är inte köpstark nog att ligga i annonsörernas målgrupp och jag känner mig inte det minsta berörd av det som visas i rutan. Det brukar sluta med att jag byter kanal. Detta eftersom de två hurtbullarna framför kameran aldrig har kunnat presentera någon lösning för oss som INTE kan baka ihop lån, realisera tillgångar som t.ex en fin bil, inteckna kåken eller få mor och far att gå i borgen för att få loss kapital och minska skulderna. Eller fel, jag tror att de har nämnt skuldsanering i förbifarten ett par gånger, men det har inte påverkat det faktum att en stor del av deras tittare fortfarande inte fått någon större kunskap om vad en skuldsanering faktiskt är, hur den går till eller hur mycket den kräver av den som genomlider den. Med nästan en miljon tittare, hade hurtbullarna kunnat skapa opinion för frågan om skuldsanering och därmed åstadkommit något samhällsekonomiskt försvarbart för sina löner, men det var väl för mycket att hoppas på, att tv3 skulle sända något som luktar... seriöst?
Hellre då blod, snor och tårar som underhållning.

Till saken: i USA har man en charmerande tradition av gästspel i TV-serier som kan tänkas behöva en vitamininjektion efter ett antal säsonger i rutan. Ett vanligt sätt är att bjuda in gästskådespelare - missade ni Ray Liottas avsnitt av Cityakuten får ni skylla er själva - eller gästregissörer som får sätta sin klassiska prägel på ett eller ett par avsnitt. Här är mina fyra bästa förslag på förnyelse av Lyxfällan, vilka regissörer jag skulle vilja se bakom kommande säsongs program och de teman jag tror att de skulle kunna bidra med.

"Goodfellas" - ett avsnitt regisserat av Martin Scorsese.
Tittarna får följa programledarna efter Lyxfällans sista säsong. Tillsammans med Robert Aschberg befinner sig Mathias och Charlie plötsligt i ett slags ingenmansland: de festar runt, råkar dra på sig några barn "på byn" och måste börja betala för det. De blir utkastade hemifrån samtidigt som Försäkringskassan börjar kräva dem på underhåll baserat på inkomster de hade för två år sedan då Lyxfällan stod för lönerna, och så är katastrofen ett faktum. Snart har de tre herrarna betalningsanmärkningar i drivor, de får inte hyra egna lägenheter och har tillslut bara Aschbergs f.d. tjänstebil att sova i. En kall natt då de står parkerade bakom Domus i Falköping kommer en återtagsman från Zeltz i Holmsund och vill ta bilen ifrån den - och nu brister det för pojkarna, de kastar ner återtagsmannen i bakluckan och kör ut i natten....




Gudfadern - ett avsnitt regisserat av Francis Ford Coppola.
Vi får följa Mathias Andersonolini genom livet, från barndomen i Fattigland via flykten till Nya Ghettot, familjebildandet, företagsbyggandet och kriget emot den maktgalna Skattemyndigheten som skönstaxerar honom för att han undertecknat sin självdeklaration med en röd penna istället för en blå. I en tid då Andersonolini själv är sängbunden, sjuk och försvagad på grund av en företagskonkurs, tar hans äldste son Sonnen Andersonolini över och styr med järnhand över familjens väl och ve. I den scen vi ska se här har Sonnen upptäckt att hans lillasyster haft besök av en delgivningsman från Unicol, som helt fräckt påstått att en delgivning genomförts trots att systern vägrat släppa in honom i huset eller ta emot kuvertet. Sonnen är rasande, och delgivaren ska snart få lära sig vad det innebär att försöka delge en Andersonolini på ett sätt som strider emot gällande regelverk.




Apocalypse Now - Francis Ford Coppola regisserar igen.
Efter tiden i TV-rutan går Charlie och Mathias skilda vägar. Medan Mathias tar jobb som Kronofogde drabbas Charlie av svår sjukdom, mister arbetsförmågan och hamnar i skuldträsket då han inte kan klara sig på sin lilla sjukersättning. I ett desperat försök att må bättre lämnar han Sverige och flyr långt in i en asiatisk djungel. Kronofogdemyndigheten å sin sida sänder ut Mathias för att söka upp honom och försöka driva in de skulder som uppstått då Charlie inte klarat avbetalningarna på medicin på ett av de nya privatiserade apoteken. I en av de mest laddade scenerna möts herrarna igen. Den sjuke Charlie har svårt att acceptera att Kronofogden som statlig myndighet ägnar sig åt att driva in privatägda företags fordringar, och han är bitter och sarkastisk emot Mathias.





The Full Monty - ett avsnitt regisserat av Peter Cattaneo.
Eller "The Full Charlie", om man ska vara korrekt. Charlie går arbetslös en längre tid, och när han inte kan betala sin hyra för att a-kassan strular med ett halvårs handläggningstid får han ta de svartjobb som dyker upp längs vägen. Ett snabbknäck handlar om att stå för underhållningen på Partiet Fattiga Riddares årsstämma för kvinnliga medlemmar, och Charlie gör en oförgömlig insats till låten "You can keep your Cykelhjälm On".




Med detta skrivet har jag inte mycket att tillägga just ikväll. Lyxfällan har säsongspremiär imorgon torsdag den 11 mars, och jag kommer förmodligen inte att titta då heller, eftersom kanalen lär vara för snål för att satsa på mina ideer om givande avsnitt och gästregissörer. Men man kan väl få drömma?



Pingat på intressant.se och twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om lyxfällan, skulder, skuldsanering

De hade fel i skolan! Tänderna är INTE en del av kroppen.

Förra helgen skrev jag bland annat om hur landstinget i mitt län sedan den 1 mars kräver betalning med kort på vårdcentraler, sjukhus med flera vårdinrättningar. Idag är det ganska vanligt att banker nekar överskuldsatta att få tillgång till betalkort och andra betaltjänster, så landstingets beslut gör det svårt att betala för några av oss... *hrrrrm* för mig, menar jag. För vad gör man om man inte har kort? Ber om att få en faktura, när man är van att bli nekad kredit vart man än försöker på grund av betalningsanmärkningar? "Hmmm...Gör man en kreditprövning hos läkaren också, tro? Då får jag nog ingen vård" tänkte Mannan och lade pannan i djupa veck. OK, det kanske bara kostar några tior att kreditpröva oss som saknar betalkort, men när de ser man har betalningsanmärkningar, vad händer då? Får man gå hem utan undersökning?

Då vi är drygt 427 000 människor i länet som under 2009 gemensamt har dragit på oss cirka 50 000 ansökningar om betalningsförelägganden, finns det anledning att tro att fler än jag själv påverkas av landstingets beslut. Alltså skrev jag ett mail.


"Hej!
Behöver lite svar här då... Jag såg att ni vill ha betalt med betalkort från 1 mars. Förstår att ni vill minska kontanthanteringen för era anställdas skull, men undrar lite angående ett praktiskt problem som uppstår för dem med skulder hos Kronofogden. Vi är någonstans mellan 400 000 och 600 000 personer som har betalningsanmärkningar idag. Några (många) av oss blir varje månad nekade att få betalkort, och i vissa fall tillochmed att öppna konto hos olika banker. I det läget kan kortbetalning och autogiro vara omöjliga betalningsvägar. Hur ser alternativen ut, och hur ska vi betala för oss vid läkarbesök? Är det bara faktura som återstår då, och kan vi bli nekade på grund av våra betalningsanmärkningar? Kan man i något sammanhang bli nekad vård av landstinget i Östergötland på grund av sina betalningsanmärkningar? Tar ni kreditupplysning på den vårdsökande innan ni beviljar en faktura?

Jag antar att ni inte vägrar folk akutvård om man t.ex. råkar ut för en olycka och kommer blödande till akuten utan betalkort. Samtidigt ökar risken att en skuldsatt person inte ska kunna betala för sin vård, om man får en faktura hem istället för att man kan få betala direkt. Det beror inte på betalningsovilja, utan på de praktiska svårigheter vi ställs inför, och som ofta ofta leder till ökade kostnader även för betaltjänster. För den vårdtagare som saknar betalkort OCH konto med gireringsmöjlighet tillkommer dessutom en kostnad för att betala fakturan över disk, för närvarande kostar 35 kronor/faktura genom Kassagirot. Det låter kanske futtigt, men 35 kronor är nästan sex liter mjölk, ett kilo köttbullar eller tre par barnstrumpor på billighetsaffären.... kommer ni att öppna för någon möjlighet att betala kontant på universitetssjukhuset, t.ex?

Emotser ert svar, och vill vara tydlig med att fler undrar så jag har för avsikt att publicera ert svar på min blogg,
http://resurspank.blogspot.com

För ursprunget till detta mail, se
http://resurspank.blogspot.com/2010/03/fisk-och-vin.html#comments#ixzz0hczgOwoy

Med vänlig hälsning
Mannan på Resurspank"


Och se, jag fick svar redan idag!


"SV: Fråga om betalning av läkarbesök etc, om svar anhålles‏
Från: Hjertkvist Nilsson Annika (Annika.Hjertkvist.Nilsson@lio.se)
Skickat: den 9 mars 2010 15:34:36
Till: 'resurspank@hotmail.com' (resurspank@hotmail.com)
Kopia: Registrator Ledningsstaben (Registrator_ledningsstaben@lio.se)

Hej!

I första hand vill vi att patienten betalar med betalkort och i andra hand via autogiro. Är det inte möjligt så återstår faktura. Vi kommer inte att ha någon kassa för kontant betalning.

Landstinget kan inte neka någon vård på grund av att personen har betalningsanmärkning. Ingen kreditupplysning tas innan fakturan skrivs ut men däremot skickas fakturan till inkasso om den inte betalas. När det gäller tandvård som inte är akut så kontrolleras att personen betalat tidigare fakturor innan ny behandling påbörjas.

Motivet till att Landstinget i Östergötland tar bort kontanter är främst av säkerhetsskäl för personalen och därmed också arbetsmiljöskäl. Vi frigör också tid för vårdpersonalen som slipper att räkna och hantera kontanterna innan de hämtas. Det innebär också minskade kostnader för att transportera kontanterna till banken samt övrig administration såsom avstämning. I förlängningen innebär det att mer vård kan utföras för våra skattepengar.

Hälsningar!

Annika Hjertkvist


Landstinget i Östergötland
Annika Hjertkvist
Ledningsstaben - ekonomi- och uppföljningsgruppen
S:t Larsgatan 49 B
581 91 Linköping
Direktnr: 013- 22 71 49
Mobilnr: 070 - 22 92 398
Faxnr: 013- 22 72 61
annika.hjertkvist.nilsson@lio.se


--------------------------------------------------------------------------------

Från: Registrator Ledningsstaben
Skickat: den 9 mars 2010 08:47
Till: Hjertkvist Nilsson Annika
Ämne: VB: Fråga om betalning av läkarbesök etc, om svar anhålles


diariefört på LiÖ 2010-809."


Så bra, det fanns någon som ville svara, och fort gick det dessutom. Tack för det! Jag kommer alltså inte bli utkastad eller portad ifrån läkarmottagningen om jag inte kan betala en faktura vid något tillfälle, och det känns tryggt. Men jag blir tvungen att acceptera att det kommer kosta mig extra att betala med faktura. Det är inte en total katastrof, för även om det riskerar att göra mig ännu mer skuldsatt på längre sikt, kommer jag ändå aldrig att kunna betala alla mina skulder, så egentligen kan jag banne mig skita i alltihop och sluta försöka betala och samvetslöst unna mig att gå till doktorn bara för att jag behöver det, be om en räkning och sedan kasta den... eller jag skulle väl göra det om jag passade in i karikatyrmallen för Slösor, Lyckoslantens gamla seriedumstrut som skulle skrämma barnen till att öka bankernas inlåning... Det gör jag inte, och jag kommer nog fortsätta fråga sedelfacket i plånboken om lov först, innan jag ringer vårdcentralen för att få hjälp med vad det än vara månde.

Däremot är det väldigt intressant att läsa följande del av svaret: "När det gäller tandvård som inte är akut så kontrolleras att personen betalat tidigare fakturor innan ny behandling påbörjas." Det betyder i klartext att jag, om jag får en skuld till tandläkaren efter behandling av t.ex. akut tandvärk, inte får någon ytterligare hjälp med mina tänder om det inte uppstår en ny situation då jag behöver akut behandling. Igen: om du får akut tandvärk och inte kan betala direkt för behandlingen utan blir sittande med en skuld till tandläkaren, kan du glömma att du får mer hjälp, OM det inte blir akut igen. Alltså: ingen förebyggande tandvård, ingen lagning av småhål, inget stöd vid tandlossning utan bara "kom igen när du betalt den gamla skulden, om du så hinner bli tandlös som en av Staffan Westerbergs strumpdockor under tiden". Krävs det att man skriker rakt ut av smärta för att man ska bli insläppt på tandläkarmottagningen då, eller räcker det med att man är lite rädd att levern ska ta skada av alla receptfria smärtstillande man tryckt i sig flera veckor i rad för att kunna arbeta? Och jag undrar vad som skulle hända om landstinget körde den linjen när det gällde resten av kroppen. "Ledsen, bäste hjärtpatient, men du har en obetald faktura till kirurgkliniken sedan i höstas då du lades in akut för blindtarmsinflammation och måste opereras. Vi vet att du behöver komma in till läkaren och få en ny omgång kärlkrampsmedicin utskriven, det vet vi visst det, men du måste betala den gamla skulden först."

Fast de kanske tänkte att detta ska hindra oss skuldsatta ifrån att bleka tänderna, laga med guld eller klistra fast äkta stenar som prydnad på garnityret? Eller ta bort tandsten av rent okynne och shoppa onödiga tandställningar av rent kosmetiska skäl, istället för att laga hål?

Så lärde man sig en gång till hur det står till med verkligheten i dagens Sverige,
då tänderna inte längre hör ihop med resten av kroppen.

Vi överskuldsatta måste uppfostras. Tack för det, men sist jag såg mig i spegeln stod en medelålders tant och glodde tillbaka på mig. Jag behöver inte tas i örat, så vad drar ni mig i örat för?

Var fjärde ensam mamma är fattig. Internationella Kvinnodagen 2010.

Vad är det att vara "fattig" i Sverige år 2010? Har vi några fattiga alls i det här landet? För man ser sällan människor ligga och svälta till döds på Mellanstads gator, det ska erkännas...

Jag hänvisar till NE, Nationalencyklopedin.

Fattigdom: levnadsstandard som är oacceptabelt låg. Fattigdom kan definieras i tillgång till materiella resurser, men även immateriella tillgångar som läskunnighet, sociala relationer, boende m.m. har betydelse. Se även social exklusion.

Social exklusion: begrepp i debatt och forskning om fattigdom. I svensk terminologi används även social utestängdhet. Begreppet framhäver de sociala aspekterna på utanförskap och vidgar fattigdomsbegreppet från en rent ekonomisk definition.


SVT:s Rapport är först med att lyfta fram det. Fler kommer följa, för det här är en nyhet många redan känner till. Fattigdom "the swedish way" är att leva på mindre än 60% av den svenska medianinkomsten. Enligt en ny rapport ifrån Riksdagens Utredningstjänst lever var fjärde ensamstående mamma i relativ fattigdom, alltså det som enligt ovan definieras med orden "levnadsstandard som är oacceptabelt låg". Det kan tillexempel innebära att det inte finns pengar till tandläkarbesök, acceptabla vinterkläder eller aktiviteter med och för barnen, när de nödvändiga kostnaderna för boende, el och mat är betalda. För år 2008 uppgick medianinkomsten till 224 740 kronor per person, oavsett kön. Sextio procent av det är ungefär 134 500 kronor, motsvarande en lön på elvatusentvåhundra i månaden före skatt, vilket är representativ för en deltidsarbetande mamma i min bekantskapskrets som inte får fylla ut sin inkomst med a-kassa när det fattas timmar på vikariatet inom äldrevården. Till den magra deltidslönen kan man då räkna en tusenlapp per barn i barnbidrag, och nästan trettonhundra per barn i underhållsbidrag, give or take, samt i många fall ett litet bostadsbidrag. Till det inte sällan ett socialbidrag, då många söker och ibland beviljas försörjningsstöd som utfyllnad så att den ensamstående mamman uppnår det som en gång kallades existensminimum, idag kallat riksnormen. Ändå kallar man det "fattigdom". Så mycket stöd ifrån samhället, och ändå räcker inte pengarna? Är de dåliga föräldrar, de ensamstående mammorna? Är det rentav för att de brister i karaktär och misslyckas med att hushålla med pengarna varje månad, som de är ensamstående? För att de inte är något att ha?

Så ser fördomen ut. Tänd en kunskapens lykta, den som kan, och sprid ljus över den grundläggande frågan: vem är bra, och vem är dålig? Är det inte bara slumpen som avgör vem av oss som blir fattig, och vem som kommer klara sig bra och få åldras i egenägd villa?

Vi kan inte skylla på regeringen, för de försämringar som lett fram till att så många har det så svårt idag, började redan innan det förra valet. Några har fått det bättre, många har fått det sämre. Men om jag fick önska mig något, så skulle det vara att den här rapporten hade uppmärksammats inte på Internationella Kvinnodagen, med vinklingen att kvinnor fått det sämre utan att den hade fått uppmärksamhet varje dag, varenda dag på året fram till valet 2010 och varenda dag under åren efter valet 2010, till dess att det verkliga problemet blivit åtgärdat:

barn till ensamstående mammor har fått det sämre.

Sug på den, media. Ni ska inte titta på oss ensamstående mammor och ynka över att några av oss, ganska många av oss, måste söka hjälp hos socialtjänst eller för den delen hos kyrkan. Ni ska istället se till våra barn, och hur de har det i vardagen. Hur de påverkas av att växa upp i social exklusion, eller på ren svenska, i fattigdom. Gör inte barnfattigdomen till en kvinnofråga är ni snälla, för det handlar inte om kön, utan om att vara barn och maktlös, för liten för att kunna hjälpa sig själv. Ungarna väljer inte själva vilka föräldrar de ska födas till, och de kan inte påverka sin egen situation när de hamnar hos oss. Sätt ljuset på våra barn istället, om ni på allvar vill göra något bra för oss ensamstående föräldrar!




Pingat på intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om ensamstående förälder, fattigdom, social exklusion, Valet 2010, internationella kvinnodagen

Vad skriver vi för? Röd eller blå - skriv på!

Ord är beroendeframkallande. Eller: kommunikation är beroendeframkallande. Man behöver orden, man behöver få veta, få prata, få andras synpunkter på det man diskuterar. När man lever med ett problem som fortfarande är så tabubelagt som överskuldsättning, blir internet mycket mer än en fluga eftersom man är anonym och slipper stå inför andra och skamset säga "jag kan inte betala". Jag gjorde dagens första inlägg på nätet 06.39 imorse. För att jag ville göra min åsikt gällande, och för att jag inbillar mig att det hjälper mig själv och andra att diskutera. Det är som att ta ut soppåsen, inte alltid roligt men alldeles otroligt nödvändigt.

Vad är den viktigaste funktionen för en bloggare i samhälldebatten inför valet i höst? Vi försöker alla mer eller mindre medvetet påverka andra människor i deras syn på vad vi tycker är viktigt. Vi skapar opinion. Vi har alla något vi brinner för, som påverkar våra liv och som vi återkommer till gång på gång för att det är oundvikligt. Något vi vet att andra behöver veta. I mitt fall handlar det om hur det är att leva med stora skulder och om att klara vardagen utan pengar, för någon annan kan det handla om knyppling. Så läser jag regelbundet andra bloggares inlägg, några av mina favoritskribenter ser ni i listan till höger, och jag lär mig mycket av att följa andras tankar. Nackdelen är att jag i första hand läser bloggare vars åsikter liknar mina egna, eller behandlar just "mina" frågor. På så sätt blir jag hela tiden bekräftad, jag får medhåll och får klappa andra på axeln, och det är tryggt och på sitt sätt stärkande. Samtidigt har jag nu börjat förstå en av baksidorna med att kramas bloggvägen: man utvecklas inte utan motstånd.

Nu är det nog uppenbart att jag politiskt står en bit till vänster om mittenfåran. Mina grundläggande värderingar handlar om att arbete är en hederssak och skulder något oerhört fult, för man ska alltid betala andra för deras arbete så man har fått göra rätt för sig ordentligt. Det låter väl bra? Den andra sidan av myntet är en starkt negativ inställning till att inte göra rätt för sig. Sammantaget innebär det att Mona Sahlins gamla chokladbitsköpande är lika hemskt som Cecilia Stegö Chilos obetalda tv-avgift och svarta piga. I den mån det finns grader i helvetet, ska den frågan inte behandlas här och nu.

För att komma till saken: överskuldsatta människor finns i alla delar av Sverige. Samtliga län, varenda kommun. Vi finns i alla åldersgrupper, i alla yrkesgrupper, inom alla utbildningsområden och samtliga inkomstklasser. Vi tillhör båda könen, har barn som lider av vår dåliga ekonomi eller har inga barn, vi har svensk och utländsk bakgrund, gillar och ogillar spagetti och tittar eller tittar inte på OS på tv. Vi tror på Jesus, Allah, Buddha och Alexander Bard. Vi röstar blått, rött, grönt, lila, brunt, på Linda Rosing, blankt eller inte. Vi som bloggar om obestånd på onsdagarna har röstat helt olika varandra i alla år. Kort sagt: överskuldsättning är inte en partipolitisk fråga. Överskuldsättning och konsekvenserna av överskuldsättning är en politisk fråga. Det är bara det att den sällan eller aldrig behandlas så. Som en politisk fråga, oavsett partipolitisk eller religiös tillhörighet.

Här är två av de bloggar jag följt de senaste veckorna, där överskuldsättningen faktiskt diskuterats. Läs och skapa dig en egen uppfattning om hur mycket av de överskuldsattas situation som förstås, och hur stort intresset för att hjälpa oss egentligen är.

(m) Katarina Brännström, riksdagsledamot Civilutskottet
(s) Eva Hillén Ahlström, gräsrot

Den ena bloggaren sitter i beslutande ställning och kommer vara delaktig i den proposition som ska läggas fram 23 mars gällande bättre möjlighet till skuldsanering. Den andra bloggaren sitter inte i beslutande ställning, men möter oss överskuldsatta och fattiga i yrkesrollen som socialarbetare. Skulle det sedan vara så att du efter avslutad läsning har en ökad förståelse för att vi vill starta Partiet Fattiga Riddare, kan du hjälpa oss med det. Börja då läsa HÄR för att få veta hur du ska göra.

Det handlar inte längre om röd eller blå. Det handlar om att kunna överleva, och kunna tänka längre än "ur hand i mun".

Pingat på intressant.se och twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om valet 2010, Nu får det vara NOG, Partiet Fattiga Riddare, utanförskap

Fisk och vin

Nej, jag är inte katolik. Men vi är i fastan, hur vi än gör har vi kommit till den del av kyrkoåret då fredagen för mig betyder fisk och i år har vi inte råd att äta kött här hemma, så det blir verkligen fisk enligt gammal tradition. När lilla Mannan var liten räckte det med att jag köpte konserverade fiskbullar som vi åt mosade med kokt potatis, men man blir less på sånt man äter för ofta bara för att det är billigt, och så måste man hitta andra alternativ. Hittills har jag spenderat hela 266 kronor av månadens tusenlapp avsatt till mat, men då har jag köpt två kilo fryst torskfilé för knappt hundra kronor och det får jag ut ganska många fastefredagar av, så jag tänker inte gräma mig. Min köttvägrande dotter är också väldigt nöjd för mamma Manna lagade fiskgryta på ett nytt recept ikväll med chili och ris, och när jag stod med disken tog hon backning en tredje gång. Vad hon äter! Sånt värmer en gammal mammas hjärta, att den lilla Mannan äter och är glad, och jag fick hennes tillstånd att upprepa receptet längre fram, och med det får man nog säga att vi haft en lyckad fredagkväll.

Och jag dricker vin ikväll! Inte för att jag tagit mig råd, eller tagit mod till mig för den delen och gått till Systembolaget, skuldsatt och vanartig som jag är. Däremot är jag bra på att stoppa undan saker till ett bättre tillfälle, och just ikväll tog jag fram den där flaskan min kompanjon gav mig förra året efter en tysklandsresa då bilen kom hem fullastad med just vin. Det kallas för självmedicinering har jag hört...

Jag sover fyra-fem timmar per natt. Jag somnar någonstans runt halv ett - ett i bästa fall, och vaknar alldeles för tidigt varje morgon. 03.58, 05.37, 04.16... långt innan klockan ringer är jag klarvaken, och det spelar ingen roll om jag ska jobba eller inte, för min hjärna har bestämt att sömn är ett överskattat tillstånd och att mitt inre larmsystem ska stå på "ON" dygnet runt. Den här veckan har fantastiska saker hänt, det har börjat rulla in jobb på mitt lilla företag och på söndag måste jag gå ner till kontoret för att hinna ordna en del saker till kommande arbetsvecka, så jag börjar få hoppet tillbaka nu. Börjar!! Jag skrev inte att allt har ordnat sig, märk väl. Jag skrev inte heller att "jag kan nog ta ut en halv lön i slutet av april", något sådant skulle jag aldrig påstå för jag har varit drabbat av livet och verkligheten förut, och då utmanar man inte ödet genom att vara övermodig och dum. Men jag börjar så smått få hoppet åter.... så nu handlar tillvaron om att hålla ut, och hålla ihop så länge det går. Det betyder att jag kan ge mig själv ett "OK" till att dricka rödvin för att få sova, och så länge en flaska kan ge mig två nätters sömn ligger jag troligen på rätt sida av den fina linje som skiljer brukare från missbrukare, eller så har jag fel och behöver upplysas, men bara jag får sova bryr jag mig inte mer om saken just ikväll. Kristi blod är utgjutet för mig, jag har tagit nattvarden, är jag kanske inte förlåten då? Jag är så spänd i kroppen att jag med jämna mellanrum får påminna mig om att jag måste andas, att jag inte kan gå med axlarna uppdragna till öronen hela tiden och att jag måste tänka aktivt på att slappna av om jag ska kunna somna om kvällarna. Och i samma stund jag slappnar av kommer huvudvärken, och som det är lördag imorgon och jag ska få vara litet ledig vet jag redan nu att jag kommer ha ont i skallen, må illa, frysa och se ljusa eller mörka prickar eller floaters och ha en mängd andra märkliga symtom, som förmodligen hör till fenomenet migrän. Det händer även om jag inte druckit vin, eller någon annan sorts alkohol heller för den delen. Och det är dags att gå till en läkare för länge sen, men det finns inga pengar till vare sig det eller till medicin, så varför skulle jag göra det?

En annan sak är att landstinget i mitt län sedan fem dagar inte längre accepterar kontant betalning. Endast kortbetalning gäller. Vad ska jag göra som inte har något betalkort för att jag har betalningsanmärkningar? Låta bli att bli sjuk, eller be om att få en faktura som jag sannolikt blir nekad eftersom jag har betalningsanmärkningar?

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag ska ta med mig katten, en gratistidning jag plockade upp på stan som innehåller ett korsord i lagom storlek, och en penna. Med litet tur slipper jag vakna i vargtimmen och tro att jag ska gå till jobbet.

Rösta Fattigt!

Och det blev afton den sjunde dagen, och det var gott.

Det har gått en vecka sedan vi onsdagsbloggare började skriva för att få igång intresset för Partiet Fattiga Riddare, det partipolitiskt och religiöst obundna parti vi gärna vill ha som plattform i riksdagen, för att kunna arbeta aktivt med obeståndsfrågor. Jag är till viss del beredd att hålla med dem som säger att Partiet Fattiga Riddare är ett tecken på att de etablerade partierna har misslyckats med hanteringen av obeståndsfrågan. Men i hjärtat finns en annan vetskap: det vi inte åstadkommer nu, ganska snart, kommer vi sedan inte att kunna åstadkomma under nästa mandatperiod heller. Nu eller aldrig, så att vi får en mer mänsklig politik för överskuldsatta innan fler får obotliga skador av sin skuldsituation: medicinskt, socialt, ekonomiskt.

Och nu är det 200 dagar kvar till valet.

Sist jag frågade, hade vi fått ihop drygt hälften av de 1500 signaturer vi behöver för att kunna starta partiet. Jag är inte förvånad. När man är på botten, är det en svår uppgift att betala på biblioteket för att få en utskrift av namnlistan, och ett frimärke för sex kronor kan också vara mycket begärt, om man sätter frimärket i relation till att ett paket med den billigaste mellanmjölken kostar omkring 9,50. Köpa mjölk till ungarna eller betala porto, vad hade du valt?

Skulle du ändå vilja vara med och stötta oss, hittar du dokumentet HÄR.
Du förbinder dig inte på något sätt att rösta på oss. Du bara stödjer vårt initiativ, att starta ett parti som ska fokusera på obeståndsfrågor. Vi har nu ytterligare ett par veckor på oss att samla underskrifter. Går det så går det.

Du kan posta din underskrift (kostar ett frimärke, sex kronor) till adress

Insolvens Stockholm
Box 761
12002 ÅRSTA

Du kan även faxa listan på 08-437 599 86 (kostar ungefär tio kronor på biblioteket och vissa tobaksaffärer).

Glöm inte att du även måste skriva ditt personnummer på listan. Detta intygar bara att du är du, och dina uppgifter registreras inte av vare sig oss eller valmyndigheten, utan räknas bara av Notarius Publicus som ska kontrollera att 1500 personer verkligen har skrivit på. Mer fakta om detta hittar du HÄR , hos min bloggkollega Nollkoll.


Här kan du läsa mer om och av oss onsdagsbloggare;

Signerat Sthlm
Ljuramannen
Skuldsatt
No Cash
Villerider
Obestånd
Inspirera
Nollkoll
Johnny Rocker
Affes Blogg
Att Göra Rätt För Sig
Projekt på Riktigt
Poor Loser


Pingat på intressant.se och twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om Partiet Fattiga Riddare, NU är det NOG, Valet 2010, Val 2010, utanförskap